Februari brukar vara min verkliga hatmånad, alltså den månad som jag tycker sämst om. Den vinner till och med över november, som också är en sådan där trist mellanmånad med obestämbart väder, för mycket av snö, kyla, regn eller med en brist på allting, en månad som jag gärna skulle vilja vara utan.
Det behövs inte så mycket för jag ska bli på gott humör igen, en smula sol, en mås som sitter på en skorsten och försöker se ut som den äger hela världen, ett uppehåll i regnet till och med. Men glädjen varar ju ganska kort, strax börjar det regna igen eller något annat sker i världen som gör att man sätter sitt lilla hopp om bättring i halsen och sjunker ner i februaritristessen igen.
Detta års februari fick sig en ordentlig stöt i negativ riktning när jag hörde vad stadens styrande planerar att göra med en del av vår ö-värld. Asperös skola föreslås läggas ned!
Skolan på Asperö riskerar att bli öde
Den levande skärgårdens framtid är ytterst sårbar. På ett sätt som de som inte bor härute inte heller verkar begripa. På fastlandet kan både stora och små ändringar göras och negativa följder kan motverkas på en mängd sätt och i olika sammanhang. Hos oss är vardagen mycket skörare och en till synes liten åtgärd, som lätt skulle kompenseras på fastlandet, kan vara katastrofal. Och leda till ytterligare negativa resultat! Som när man ruckar på grundstenar!
Nära tillgång till en skola, särskilt då de första klasserna, är ytterst viktig för familjer med barn som flyttar ut i skärgården, liksom för de som redan bor där, men vill stanna även när familjen växer. Tillgång till skola är en förutsättning för ett livskraftigt bostadsområde, särskilt när det området ligger i havsmiljö. På fastlandet kan man tänka sig att skjutsa sina barn ett antal kilometer bort om det är priset man betalar för läget man valt för boende. På en ö måste man ta sig över vatten för att ledsaga sina barn, antingen till en grannö eller till fastlandet om skolan läggs ned.
År 2012 – ett gäng glada skärgårdsbarn
Vi börjar väl alla inse vart detta leder: för Asperöföräldrarna finns alternativet att ta dem till Brännö, vilket då normalt inte är åt det hållet de arbetspendlar, eller ta med dem till fastlandet och där försöka hitta en skola som har plats och är på rimligt avstånd från Saltholmens Brygga. Nu är man nog nära att flytta trots allt, för att skapa en rimlig skolgång för barnen. Och om man går i tankar att flytta ut i skärgården, som erbjuder en fantastiskt fin miljö för barn och ungdom, då avstår man nog lätt Asperö-alternativet. Och tji fick de som just flyttat ut!
Men jag misstänker att stadens styrande inte tar beslutet om att lägga ner skolan på Asperö för att det är en bra lösning för barn och föräldrar, nog inte ens för att man månar om lärarna. Nej, de gör det för att spara pengar, om de nu verkligen går vidare med det alternativet. Men nog kan man undra om det blir det så mycket sparande om man istället förlorar de boende i skärgården till att bli boende i kranskommunerna i söder och öster? Är en ö, som inte välkomnar arbetande familjer utan istället öppnar för fler sommarboenden, billigare för stadens ekonomi på längre sikt? Och är det inte så, bästa politiker, att när Asperö väl har lagt ner sin skola, står då inte Brännö i tur, eftersom de har marginellt fler elever? Och om Vrångö, Kössö, Asperö och Brännö inte har några skolor alls, utan det bara finns skolor på Styrsö och Donsö, har vi då en livskraftig skärgård, en sådan som ni så vackert uttrycker att ni vill ha i staden översiktsplan? Nej, det har vi inte!
Jag tror inte att ni, stadens politiker, verkligen vill motverka skärgårdens utveckling! Och jag hoppas ni inser vad som kommer att hända om man börjar lägga ner skolor! Vi önskar att ni kom hit, allihop, och på ett möte öppet för alla de boende i Skärgården, berättar hur ni planerar arbeta för att skapa en hållbar skärgård tillsammans med oss som bor här! En sådan som stadens översiktsplan föreslår!
Gustaf