Majbloggen

Vi inom SSIS, Södra Skärgården i Samverkan, har äntligen förstått att vårt arbete är dåligt känt, mest beroende på att vi inte hör av oss. Man kan ju skylla det på att bara hänga med i svängarna när det gäller de problem för Södra skärgården som seglar upp vid horisonten, tar det mesta av vår tid och ork.

Men vad är det för mening att arbeta för det vi tror är viktigt för Skärgårdens överlevnad om inte alla som vill känner till det och, i bästa fall också stöder arbetet. Så på vårt senaste möte, som avhölls på Vrångö nyligen, beslutade vi att nu var det dags att börja rapportera kontinuerligt, att se till att alla som vill får veta vad som görs, vilka frågor som kan vara till vår fördel och vilka som verkligen ställer till det.

Hur det började
SSIS har ju funnits sedan 2016, även om det började ganska trevande. Lite fart blev det på diskussionerna runt T-PULS, förslaget till ändring av situationen på Saltholmen, som inte hade stöd någonstans i Skärgården och också helt naturligt försvann i arkivet ganska fort. Vi tyckte att det visade att kommunen inte hade någon som helst idé om hur man för en dialog mellan staden och Skärgården. SSIS började då med en alternativ strategi, nämligen att samverka med de i staden som satt med problemen i knät. Ett exempel är vårt samarbete med Parkeringsbolaget som har lyckats att förbättra situationen betydligt vad gäller våra parkeringsproblem. Ett annat var ett samarbete med Park och Natur i diskussioner om toaletter, mm, särskilt då under sommarmånaderna. Gick också hyfsat bra ända till det visade sig att inte mycket blev gjort trots allt. Och nu har PoN, numera under annat namn, helt lagt ner alla ambitioner att utveckla det offentliga toalettsystemet, eftersom staden ska spara pengar.

Där har vi ett utmärkt exempel på stadens dubbla attityd: de vill ha en levande skärgård som ska säljas som besöksobjekt till lokala och internationella turister, samtidigt som man stryper investeringar i besöksnäringen. Det är det som gör att vi anser att SSIS behövs, både som alarmklocka och som idékläckare. Alltså, inte för att bara peka på det som inte görs, eller görs fel, utan i direkt samverkan med staden försöka finna lösningar.

Ö-dialogen
På vårt möte hade vi bjudit in ordföranden för Ö-dialogen. Denna dialog, som ofta blir mer av en monolog, har ett behov att utvecklas. Den består av tre representanter från varje ö och möts fem gånger per år. Då förstår man att det inte kan bli mycket gjort men i bästa fall kan det ju vara en informationskälla för oss i skärgården. Men de tre representanterna på varje ö kunde ha en viktig roll i att sprida information om stadens planer, alternativt tillkortakommanden, och skulle behöva stöd för att göra detta. I samband med att Stadsbyggnadskontoret och Trafikkontoret (med andra namn numera) förra hösten tog fram en förstudie till en “Strategisk Plan för Södra Skärgården” la vi i SSIS fram ett förslag att Ö-dialogens representanter i samarbete med SSIS, skulle arbeta lokalt med den strategiska planen på öarna, med t ex informationsmöten och faktainsamling. Då skulle vi som bor härute kunna få vara med i den plan som kommer att styra vår utveckling i framtiden, ett rimligt krav, men inte en normal del av stadens arbetsrutin. Alla ställde sig positiva, men arbetet har inte kommit igång och med tanke på hur mycket som ska sparas kanske det aldrig blir av. Om det blir fallet så tänkte vi att då får vi väl göra ett sådant arbete själva. Den nye ordföranden i Ö-dialogen var positiv till det förslagna samarbetet. Om han skulle tycka det var bra om vi agerade självständigt vet vi inte.

Ändringar i skärgårdstrafiken
Just nu har vi några svarta moln vid horisonten: dels Västtrafiks förslag till omarbetning av båttrafiken, den enda möjlighet vi har att ta oss till staden, och höjning av frakttaxorna. Västtrafik förslag är magert beskrivet men tolkar man det noggrant så leder det till betydligt sämre båtkapacitet och längre restider. Det är ju precis tvärtemot vad vi vill ha. Och ökade frakttaxor leder naturligtvis till ökade kostnader för de som bor i Skärgården och de som tänker jag att flytta hit!

Nästa gång ska jag underhålla med lite statistik och berätta hur det ser ut i vår framtid. Om vi inte gör något åt den! Och det är det vi vill!

Gustaf

_____________________________________________________________

Öppet brev till Västtrafik m fl

SSIS har skickat ett öppet brev till Västtrafik och alla kommunens politiska partier i anledning av hanteringen av den förstudie om skärgårdstrafiken som producerats. Många kritiska röster har framförts av de som studerat förslaget och SSIS tar upp följande:

• Fler båtbyten försvårar på flera linjer

• Kapacitetsbrist turen Styrsö Bratten – Köpstadsö – Saltholmen och omvänt

• Kapacitetsminskning Brännö Rödsten – Saltholmen

• Färre möjligheter att ta sig mellan öarna

• Knarrholmen och Stora Förö måste byta på Styrsö Bratten

• Styrsö Bratten klarar inte att bli en central ombytespunkt

• Förslaget är ett allvarligt haveri för skärgårdstrafiken. El för att ladda båtarnas batterier kommer inte att finnas förrän om fem år.

• Vi yrkar att Västtrafik med en ny detaljerad turlista visar för öborna skillnaderna mot gällande turlista.

Förslaget som sänts till befattningshavarna kan hämtas här i sin helhet.

Skarp kritik mot Västtrafiks nya plan för båttrafiken

Göteborgs-Posten har gjort ett reportage om hur öborna uppfattar de nya aviserade planerna för skärgårdstrafiken från 2025. Öborna är genomgående oroade och kritiska och man påtalar med noggrann statistik hur skev befolkningens ålder är jämfört med samhället i övrigt. Det motverkar den devis ”En levande skärgård” som kommunen ofta uttrycker sig stå bakom.

>> Här är en länk till Göteborgs-Postens artikel

>> Här kan du läsa Västtrafiks studie

>> Här finns ett sammandrag av GP:s artikel

Skärgårdstrafiken förändras – VGR förstår inte behoven

Nu planeras båttrafiken i Södra skärgården för 2025-2040. Västtrafik har tagit fram ett förslag där man bortser från konsekvenserna för alla oss som är beroende av en fungerande kollektivtrafik. Medan befolkningen i Skärgården blir allt äldre, väljer de unga familjerna – de som skall bära upp begreppet ”Levande skärgård” – bort möjligheten att bosätta sig här. Mycket beroende på dålig kollektivtrafik!

Göteborgs-Posten har nyligen publicerat tre debattartiklar som belyser problemet. Man kan hämta ett sammandrag av ordväxlingen i denna länk.

>> Första artikeln kom från SSIS den 17 april och finns att hämta i GP.
>> En replik från Eva Lind i Västtrafik publicerades den 27 april. Kan hämtas här.
>> Slutreplik från SSIS infördes den 11 maj. Länk till GP.
>> Länk till Västtrafiks förstudie finns här.

Träpiren på 1950-talet

Göteborgs kommun misslyckas med ”en levande skärgård”

Med vackra ord har kommunen i många år sagt sig värna Södra skärgården. Men resultatet har blivit att medan staden för övrigt snabbt växer, så avfolkas öarna på sin livskraft. Unga flyttar ut och befolkningen blir allt äldre. Och VGR planerar ny båttrafik utan att förstå vad som behövs.

Båttrafiken i Södra Skärgården – både kollektivtrafik och infrastruktur

Just nu håller Västtrafik på att ta fram ett upphandlingsunderlag för regionens kollektivtrafik. Avtalsperioden ska gälla 2025-2040. Västra Götalandsregionen, VGR, är ansvarig för regionens kollektivtrafik.

Men när det gäller kollektivtrafik med båtar och färjor till, från och inom öar utan fasta förbindelser med fastlandet handlar det om ett delat ansvar med den berörda kommunen. I Södra skärgården utgör kollektivtrafiken även den enda infrastruktur som står till buds för skärgårdens boende och verksamma. Skärgårdstrafiken är alltså även Skärgårdens ”väg över vatten”. Några andra resealternativ finns inte i praktiken.

Göteborgs Stad är ansvarig för den lokala fysiska infrastrukturen inom hela sitt geografiska område. Det innebär att Staden har att svara för att det finns en allmän tillgänglighet till de fastigheter man detaljplanerat och givit bygglov för. Den tillgängligheten ska vara sådan att fastigheterna kan nyttjas för sitt avsedda ändamål.

Färjetrafiken i Göteborgs Södra Skärgård är alltså ett delat ansvar mellan VGR och Göteborgs Stad. Göteborg har i årtionden politiskt ställt sig bakom målet ”En levande skärgård”. Vi konstaterar att Göteborgs Stad inte lever upp till sin del av detta ansvar.

Demografiska fakta visar att Södra skärgården är döende snarare än levande. Befolkningstillväxten har sedan sekelskiftet nästan helt avstannat samtidigt som övriga Göteborg haft en rekordartad tillväxttakt.

Befolkningens ålderssammansättning har under samma tid förvandlat Skärgården till ”kommunens ålderdomshem” jämfört med alla andra jämförbara områden i Göteborg. Jämfört med Göteborgs genomsnitt har Skärgården dubbelt så stor andel 70-åringar och samtidigt bara en fjärdedel av 30-åringar i kommunen i övrigt.

Södra skärgården befinner sig alltså i en glesbygdsliknande negativ utvecklingsspiral sedan 2000, vilket är raka motsatsen till målet om en levande skärgård. Innan dess växte och utvecklades Skärgården. Göteborgs Stad måste fråga sig, vilka är orsakerna till de senaste 20 årens negativa trend och vad måste göras för att vända den?

Resmöjligheterna till, från och inom Södra skärgården är förstås avgörande för valet av bosättning för unga människor i familjebildande åldrar. Idag har vi t ex turer in från Styrsö Bratten endast kl 7:00, 8:01 och 9:05. Det är förstås inte attraktivt för unga människor som kan tänka sig att bosätta sig i skärgården och pendla till fastlandet för arbete eller studier, särskilt inte om de jämför med andra områden i kommunen där turerna ofta går var tionde minut och alternativa resmöjligheter som bil och cykel också står till buds.

Skärgården står inför stora förändringar. Helårsboendet riskerar att minska och delårsboendet att öka, elevunderlaget för förskolor och skolor att sjunka och kraven på äldreomsorg att öka. Basen för kommersiella verksamheter utanför turistsäsongen riskerar att försvagas, vilket kan medföra sämre utbud även under turistsäsongen.

Göteborgs Stad bör i samtal med VGR/Västtrafik driva på för en bättre turtäthet i skärgårdstrafiken. Målet bör vara turer i princip varje halvtimma under högtrafiktid och en tur per timma under lågtrafiktid. Då skulle man visa allvar med målet om en levande skärgård.

Alternativet för Staden är att göra s k tillköp, motsvarande det man gör vad gäller delar av Älvtrafiken, i syfte att säkerställa en sådan infrastruktur som krävs för att Skärgårdens bostäder och verksamheter ska kunna användas för sitt avsedda ändamål.

Vi vill också peka på några konkreta feltänk i Västtrafiks förslag till upphandlingsunderlag för skärgårdstrafiken:

– Asperö Östra brygga måste till skillnad mot förslaget behållas för vissa turer från Brännö Rödsten och Asperö Norra för byten till/från öarna längre söderut i Skärgården. Asperö Östra är en strategisk bytespunkt. Utan den bytesmöjligheten splittras Skärgården i två delar med negativ påverkan för både bofasta och turister. Många skolbarn från Asperö och Brännö torde då välja skolgång på mellan- och högstadiet på fastlandet i stället för på Styrsö och den vuxna befolkningen får svårare att nå vårdcentralen, mödravårdscentralen och folktandvården på Styrsö Bratten.

– Stora Förö och Knarrholmen måste kunna nås direkt från Saltholmen. Västtrafiks förslag att den förbindelsen ska ersättas med bytesmöjlighet via Styrsö Bratten leder till en orimlig restidsförlängning och skulle bli ett dråpslag för den uppskattade restaurangen på Knarrholmen.

2023-05-05 För SSIS, Södra Skärgården i samverkan
Gustaf Asplund       Jan Kaaling
Ordf                          Vice ord