Idag blåser det. Rejält! Trots att det är lördag så är det inte många ute och promenerar, cyklar eller kör på vägarna. Även om det alltid blåser som tusan på hösten så får man en känsla av hur det kan bli när vädret slutar vara normalt för det mesta. När klimatförändringen gått så långt att det mesta som har varit “normalt” istället tillhör de lyckliga dagar då det inte regnar för mycket eller är för varmt, eller för kallt, eller att man blåser bort på vägarna. Skärgården ligger ju lite i fronten på förändringarna, den framtida ökande havsnivån eller allmän torka där våra naturliga vattenreservoarer är ytterst små, kan tas som exempel.
De flesta av oss som bor i Skärgården lär inte uppleva dessa stora förändringar. Vi, de flesta, är lite till åren och tillför ju själva en riskfylld utveckling, nämligen den sneda åldersfördelningen som präglar hela Göteborgs skärgård. Och som är bakgrunden till vårt stora motstånd mot väntade försämringar i vår kollektivtrafik, som ju kommer att sända signaler till de unga barnfamiljer som inte vill bo inne i staden att till Skärgården ska man inte flytta – det är för besvärligt att pendla och dyrt att leva. Och inte kan man parkera sin bil heller!
Barnfamiljer välkomna
Tack och lov ser vi ju att det trots detta kommit en del nya barnfamiljer på sistone och de är så välkomna. Men vi ser samtidigt att de flesta av de nya bostäderna som byggts, t ex på Styrsö, köps upp av sommarboende. Och det tillför ju inte fler åretrunt-pendlare som kan tvinga fram en bättre kollektivtrafik och en balanserad befolkningsutveckling. Och vi ser inte heller något särskilt intresse från stadens sida att vara med och ändra på någonting.
Vad håller ni på med?
Vi SSIS fortsätter våra något framtvingade möten med politiska partierna. Inte så att vi har mötts av någon fientlig ställning till vad vi för fram, de flesta av våra folkvalda vill väl, enligt egen utsago i alla fall. Men intresset har hittills i deras politiska liv inte varit särskilt aktivt vad gäller att stötta de förslag som finns, eller har funnits. Det finns också en tendens att göra partipolitik av frågorna, inte en genuin vilja att finna gemensamma sätt att påverka utvecklingen positivt. I omröstningen om den förslagna strategiska planen för Skärgården skulle komma igång nu, efter att ha presenterats i en förstudie i början på året, var talande. Vips grupperade man sig i röd/grön (nej-grupp) och blå grupp (ja-grupp). Och med hjälp av ett parti som bara ville rösta på sitt eget förslag, att Skärgården ska få en strategi så ska alla ytterområden ha en sådan, så föll alltså förslaget, inget strategiskt tänkande skall få göras! Och vi alla som tittar på undrar hur det kunde vara en kontroversiell partipolitisk fråga om man skulle arbeta fram en strategi för att styra framtiden för Skärgården. Vi har specifika problem här. Kan man inte diskutera dem inom staden på ett samlat och sansat sätt? Nej, säger alltså allt för många av våra folkvalda. Säger de nej bara för att de andra säger ja?
Vi ger inte upp!
Så vi fortsätter med våra besök hos politikerna. Någon gång ska de förstå och låta oss alla komma samman för att försöka lösa våra problem: kollektivtrafiken, frakttrafiken, skolorna, vården, mm. Och våra snåriga detaljplaner från 1950-talet som nu nytolkats och leder till att vi inte får bygga om våra hus! Och vårt behov av stöd till investeringar för att utveckla besöksnäringen som ju har så stor potential här! Vill inte politikerna diskutera dessa saker, ja, då får vi väl försöka hitta egna lösningar och tvinga igenom dem. Vi ska inte ge upp vår strid för en mer hållbar utveckling i Skärgården. Trots att vi har både klimatförändringar, lågkonjunktur, en värld i krig, mm, mot oss, förutom stadens ledning!
Vän av ordning säger nog: Ö-dialogen, den kan vara till hjälp! En väldigt tandlös organisation som träffas fem gånger om året och inte har något som helst ”säg” i staden. Vi hade fått igenom ett förslag att Ö-dialogen skulle vara en aktiv part i strategiarbetet, för då hade vi fått fart både på stadens tjänstemän och oss själva. Det förslaget var inte ens en del av beslutsunderlaget för våra politiker vid aktuellt tillfälle. Den möjligheten till lokalt engagemang var kanske inte riktigt välkommet. Så då får vi väl göra det själva!
Vi hörs framöver!
Gustaf