(Källa: GT, 2017-11-23)
Något av det mest göteborgska som finns återfinns inte ens i staden på fastlandet. Att KD tar strid för södra skärgården samtidigt som de kämpar för sin politiska överlevnad är lika logiskt som välkommet.
”Solen i havet försvinner, rodnande himmelen brinner, stolt mot den flammande purpurridån ser jag Vinga fyr.”
Lasse Dahlquists nostalgiska serenad över den södra skärgården, ”Morfar har berättat”, är en klassisk historieskrivning över en nästintill tidlös skärgårdsmyt. Men frågan är om inte Lasse Dahlquists egna ord i sångboken ”Så kom dom till” (1961) ger en ärligare beskrivning av skärgårdens säregna art: ”Jag lät bygga min stuga på Brännö under kriget. Där gällde det att spara och dra in på så mycket som möjligt, ty byggandet blev ekonomiskt rätt betungande då varje sten, varje planka fick bäras upp i bergen. Ja, färdvägen gick i etapper. Först båt från Göteborg, så häst-och-vagn från bryggan upp till Liljedahls och därifrån bars varenda pryl några hundratal meter upp till bergskrönet.”
Dahlquists beskrivning påminner om att skärgårdens karga ekonomi gällande att vara praktisk och konsten att reda sig själv är en nästintill svunnen dygd. Samtidigt: Tider förändras och öarnas öde fortgår, medan vågornas skvalpande och de kalla och uppfostrande vindarna består.
Kristdemokraterna behöver onekligen lite vind i sina segel. Därför är det inte överraskande att partiet nu återvänder till en viktig del av deras lokala kärnväljare. I en ny rapport presenterar KD i Göteborg fjorton förslag för att stärka den södra skärgården. Till KD:s heder berör rapporten endast förslag som är genomförbara på den kommunala nivån. Förslagen handlar inte om att öka stödet per se till skärgårdslivet, utan om att genom förenklingar och förbättringar öka öbornas frihet. Något annat hade inte accepterats bland skärgårdsborna själva. Självständighet är en typisk skärgårdsdygd.
Förslagen kan delas in i tre huvudgrupper, även om rapporten inte gör det: välfärd, transport och tillgänglighet samt näringsliv. Och så lite övrigt. Skolan ska få en extra satsning, äldreomsorgen ska stärkas och förutsättningarna för förhöjd subvention för trygghetsboende i områden med stor andel äldre, inte bara för södra skärgården, ska utredas.
En del av förslagen är inte exklusivt nya just för skärgårdsrapporten. KD har sedan tidigare föreslagit att Göteborg ska vara försökskommun för privat initiativrätt samt att staden ska ha en positiv syn på att externa aktörer bidrar i planarbetet. Dessa två förslag återanvänds för den södra skärgården.
Tillgängligheten till och från fastlandet tas också upp. Saltholmen ska fortsatt vara angöringspunkt för Skärgårdstrafiken, menar KD. Ett annat av förslagen är rena rama röda skynket för en styrande minoritet som gjort sitt bilhat till överkyrka i stadsplaneringen: KD vill omgående starta ett planarbete för att skapa ”så många nya p-platser som möjligt” för boende och verksamma i skärgården.
Att Göteborgs kristdemokrater släpper en skärgårdsrapport mindre ett år innan valet är givetvis ingen slump. Förra årets valresultat talar sitt tydliga språk. KD fick exempelvis hisnande 41,38 procent i valdistriktet Donsö-Vrångö i kommunalvalet. Skärgården är således KD-country deluxe.
Kristdemokraternas engagemang för skärgårdens sak handlar inte bara om politisk demografi. Det handlar också om åldersdemografin. I södra skärgården utgör åldersgruppen 65-74 år hela 15,2 procent av befolkningen – att jämföra med 8,7 procent av Göteborgs befolkning i helhet. Således håller de äldre i södra skärgården KD:s framtid i sina valkuvert.
På så vis är södra skärgårdens demografi även en berättelse om ett Sverige i miniatyr. Berättelsen om det grånande folket. Att Sverige har en ökande andel äldre är ett lika välkänt som ignorerat faktum. Medan Socialdemokraterna fortsätter sin Sisyfos-kamp mot vinster i välfärden och vill ha färre verksamheter som ska ta hand om allt fler äldre, finns det ett stort behov att ta äldreomsorgsfrågorna på allvar. Dels lever människor längre, dels ökar befolkningen i sig. SCB uppgav förra året att en femtedel av befolkningen var 65 år eller äldre. Från och med år 2020 ökar andelen 80-åringar eller äldre i befolkningen. Särskilt kraftig är ökningen bland dem över 85 år. Redan 2022 uppgår åldersgruppen 75 eller äldre till 1,1 miljoner personer, för att i slutet av 2030-talet sakta men säkert uppgå till 1,5 miljoner personer. År 2050 räknar man med att antalet personer över 85 år kommer att ha fördubblats jämfört med i dag. År 2060 beräknas var fjärde invånare att vara över 65.
Äldreomsorgen är således en av Sveriges största tillväxtbranscher, både gällande service och tjänster, men även gällande utveckling av ny teknologi som kommer följa i robotiseringens och digitaliseringens spår. Att möta framtidens enorma arbetskraftsbehov inom äldreomsorgen med enbart mänskliga händer låter sig icke göras. För närvarande genomför Volvo Cars ett omfattande test i Göteborg med förarlösa bilar – en kompetens som i veckan medförde en drömorder och megabeställning av transportbolaget Uber. Göteborgs glesa stadsbild gör staden särdeles lämplig som testbädd för den typen av teknologi.
Det borde inspirera till att vara lika modig i att implementera ny modern teknik för att underlätta för de äldre i vardagen. Här faller KD Göteborgs förslag till korta. Att ta hand om Sveriges ökande åldrande befolkning kräver nya idéer. Varför inte ett eller flera generationsboende i trygghetsboendeform på några av öarna där studenter erbjuds billigare hyra i utbyte mot att umgås socialt med äldre på boendet? På så vis kan man även möjliggöra för föryngring av öbefolkningen. Att de äldre boende på Donsö Vrångö, Styrsö, Köpstadsö, Galterö, Brännö och Asperö ska ha möjligheten att bo kvar även på ålderns höst är nog så viktigt – men minst lika viktigt är det att framtidssäkra södra skärgården så att nästa generation har möjlighet att ta vid.
Annars riskerar det att bli som Lasse Dahlquist skrev: ”Där gällde det att spara och dra in på så mycket som möjligt”. Att KD i Göteborg tar strid för såväl södra skärgårdens framtid som sin egen politiska överlevnad är en praktisk och ekonomisk lösning i bästa Dahlquist-anda.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.
