Skärgårdstankar februari 2024

Februari brukar vara min verkliga hatmånad, alltså den månad som jag tycker sämst om. Den vinner till och med över november, som också är en sådan där trist mellanmånad med obestämbart väder, för mycket av snö, kyla, regn eller med en brist på allting, en månad som jag gärna skulle vilja vara utan.

Det behövs inte så mycket för jag ska bli på gott humör igen, en smula sol, en mås som sitter på en skorsten och försöker se ut som den äger hela världen, ett uppehåll i regnet till och med. Men glädjen varar ju ganska kort, strax börjar det regna igen eller något annat sker i världen som gör att man sätter sitt lilla hopp om bättring i halsen och sjunker ner i februaritristessen igen.

Detta års februari fick sig en ordentlig stöt i negativ riktning när jag hörde vad stadens styrande planerar att göra med en del av vår ö-värld. Asperös skola föreslås läggas ned!

Skolan på Asperö riskerar att bli öde

Den levande skärgårdens framtid är ytterst sårbar. På ett sätt som de som inte bor härute inte heller verkar begripa. På fastlandet kan både stora och små ändringar göras och negativa följder kan motverkas på en mängd sätt och i olika sammanhang. Hos oss är vardagen mycket skörare och en till synes liten åtgärd, som lätt skulle kompenseras på fastlandet, kan vara katastrofal. Och leda till ytterligare negativa resultat! Som när man ruckar på grundstenar!

Nära tillgång till en skola, särskilt då de första klasserna, är ytterst viktig för familjer med barn som flyttar ut i skärgården, liksom för de som redan bor där, men vill stanna även när familjen växer. Tillgång till skola är en förutsättning för ett livskraftigt bostadsområde, särskilt när det området ligger i havsmiljö. På fastlandet kan man tänka sig att skjutsa sina barn ett antal kilometer bort om det är priset man betalar för läget man valt för boende. På en ö måste man ta sig över vatten för att ledsaga sina barn, antingen till en grannö eller till fastlandet om skolan läggs ned.

År 2012 – ett gäng glada skärgårdsbarn

Vi börjar väl alla inse vart detta leder: för Asperöföräldrarna finns alternativet att ta dem till Brännö, vilket då normalt inte är åt det hållet de arbetspendlar, eller ta med dem till fastlandet och där försöka hitta en skola som har plats och är på rimligt avstånd från Saltholmens Brygga. Nu är man nog nära att flytta trots allt, för att skapa en rimlig skolgång för barnen. Och om man går i tankar att flytta ut i skärgården, som erbjuder en fantastiskt fin miljö för barn och ungdom, då avstår man nog lätt Asperö-alternativet. Och tji fick de som just flyttat ut!

Men jag misstänker att stadens styrande inte tar beslutet om att lägga ner skolan på Asperö för att det är en bra lösning för barn och föräldrar, nog inte ens för att man månar om lärarna. Nej, de gör det för att spara pengar, om de nu verkligen går vidare med det alternativet. Men nog kan man undra om det blir det så mycket sparande om man istället förlorar de boende i skärgården till att bli boende i kranskommunerna i söder och öster? Är en ö, som inte välkomnar arbetande familjer utan istället öppnar för fler sommarboenden, billigare för stadens ekonomi på längre sikt? Och är det inte så, bästa politiker, att när Asperö väl har lagt ner sin skola, står då inte Brännö i tur, eftersom de har marginellt fler elever? Och om Vrångö, Kössö, Asperö och Brännö inte har några skolor alls, utan det bara finns skolor på Styrsö och Donsö, har vi då en livskraftig skärgård, en sådan som ni så vackert uttrycker att ni vill ha i staden översiktsplan? Nej, det har vi inte!

Jag tror inte att ni, stadens politiker, verkligen vill motverka skärgårdens utveckling! Och jag hoppas ni inser vad som kommer att hända om man börjar lägga ner skolor! Vi önskar att ni kom hit, allihop, och på ett möte öppet för alla de boende i Skärgården, berättar hur ni planerar arbeta för att skapa en hållbar skärgård tillsammans med oss som bor här! En sådan som stadens översiktsplan föreslår!

Gustaf

Skärgårdstankar, januari 2024

”SSIS-bloggen” har nu funnits sedan i somras men jag är lite trött på titeln. Jag vill hellre den ska heta Skärgårdstankar. För att det är vad det är. Tankar om vår skärgård som, just i mitt fall, föds inom arbetet inom Södra Skärgården i Samverkan, SSIS. Vi, som är engagerade i SSIS, är ju en liten del av Skärgården och vi har som oftast tankar om vad som borde göras för att livet ska bli ännu bättre här på öarna. Det var därför vi startade SSIS för många år sedan och det finns fortfarande så mycket som pockar på förändring och förbättring. Vi i SSIS är ju också väldigt få i förhållande till alla andra i Skärgården, och särskilt i förhållande till allt som borde göras, bättras, tjötas om eller bara diskuteras. SSIS är ju en förening för föreningar i skärgården, men idén som det fungerar just nu är att vi ska ta tag i de frågor som tycks viktigast och där på olika sätt försöka dels sprida kunskap, dels stöta på de som har ansvaret för att sakernas tillstånd inte är bättre så att de ändrar sig.

Vi söker alltså samarbete och diskussion, med er alla i Skärgården och med de som sitter på andra sidan vattnet och bestämmer. Vi tror på samarbete, men vet att det behövs mer. Som tjat och namninsamlingar, mm. Men vad som är allra viktigast är samarbete mellan öarna, mellan oss alla som bor och/eller arbetar här. Och det är inte alltid lätt att hitta rätta kanaler för samarbete, inte bara för vi har alltid vatten emellan våra öar och inte så bra kommunikationer mellan dem, utan vi har också lite olika kulturer och problem.

Möten är viktiga för att det skall hända något

Detta går jag och funderar över så här i början av det nya året. Världen är ju full av konflikter, stora och förfärliga, men också mindre men likafullt viktiga. Förra året tog nästan priset i eländighet tycker jag, som faktiskt varit med ganska så många år. Vad världen och dess aktörer hittar på för att göra framtiden sämre kan och ska vi reagera mot – vi kan inte lämna fältet öppet för pågående förstörelse av de värden vi vördar. Vi är alltid små i förhållande till de krafter som vi vill reagera mot, helt sant, men en sak har jag lärt mig i livet: vi ska inte sluta bry oss för att vi tror att det inte lönar sig, men det viktiga är att tillsammans ta ansvar för det som är på den nivå där vi kan göra skillnad.

Samarbete med Ö-dialogen
Detta ligger bakom SSIS styrelses nya beslut om att få till stånd ett möte mellan Skärgårdens representanter i Ö-dialogen. För att då diskutera vad vi som representanter kan göra för att skapa möjligheter för Ö-dialogen och det samarbete mellan öarna och staden som kunde vara ett viktigt verktyg för att vända de negativa trender som vi ser ske runt omkring oss.

Ö-dialogen, som mest känns som en monolog från stadens sida, består av tre representanter per ö samt ett antal representanter för staden, både anställda och några få politiker. Fem möten per år, två timmar per gång, och utan status i stadens hierarki, är på tok för lite utbyte av information. Och leder heller sällan till något positivt.

Göteborgs stads styrsystem

Vi ser ju också i våra möten med de politiska partierna, som vi haft sedan i somras, att kunskapen om Skärgården är ytterst begränsad bland de som bestämmer över oss. Genom SSIS och Ö-dialogen skulle vi vilja hjälpa tjänstepersoner och beslutsfattare att få ta del av all den kunskap om öboende som finns bland öborna själva och som är nödvändig att ligga till grund för bra och kloka beslut för en livskraftig skärgård. Så nu tänkte vi kalla till ett möte mellan Ö-dialogens medlemmar i Skärgården och diskutera vad vi kan göra åt denna okunskap och men också vad vi kan göra själva för att tackla de problem som vi har. Gör man inte tillräckligt för oss i staden så kan vi ju försöka göra en del av jobbet åt dem!

Vi hoppas detta ska kunna leda till något gott. Bättre är det i alla fall att skapa ett samarbete mellan öarna som gör oss starkare och vår del av samhället mer robust, än att sitta på var sin ö och tycka att vi är bortglömda. Så ni får gärna ta till orda, alla, så kan kanske något hända!

Så går jag och funderar och tänker på hur viktigt det är att ta tag i sin framtid själv. För annars kommer andra och tar den ifrån oss. Som sker i stora delar av världen just nu.

Skicka gärna ett mejl med dina egna tankar till någon av kontaktpersonerna på kontaktsidan.

Gustaf

Vinterbloggen 2023

Så var vi där, när den vackra hösten blåste bort och efterträddes av vinter. Inte mängder med snö. Fast tillräckligt för att ställa till det på våra vägar, men också för att lägga en vacker tystnad över våra öar. Nog är det fint. Tycker jag, men det finns många andra som tycker snön bara är till besvär. Men vi borde nog se snön som ”det normala” och även om det är tillfälligt så känns det lite bättre. För ingenting verkar normalt annars just nu.

Den kommunala politiken
Stadens finanser är skrala, tydligen mer än normalt. Då söker man lösningar som i första hand ska minska kostnaderna. Vi vet alla att det inte är det optimala, det brukar leda till att man lastar över kostnaderna på andra i sin omgivning. Den förflutna tiden sedan jag hörde av mig i oktober har en del sådant att bjuda på från stadens sida. I min förra blogg nämnde jag våra politikers beslut att lägga planerna på en strategisk översiktsplan för Skärgården i papperskorgen. Denna gång vill jag berätta om stadens försök att bli av med kostnaderna för frakttrafiken.

För länge sedan gav staten bidrag till fraktkostnaderna som var ungefär 70% av kostnaderna, resten betalade de boende i Skärgården. Kommunen fixade upphandling och administration. Allt var frid och fröjd. Tills staten upptäckte att det var fel – sådana bidrag fick inte betalas ut till frakttrafik inom en kommun, vilket det ju var i vårt fall. Staten började således att trappa ner bidraget under en ganska lång period, vilket var snällt. Under den perioden skulle alltså kommunen, staden, ta på sig allt mer av fraktkostnaderna och nu är det så det är. Redan för ett par år sedan började dåvarande Trafikkontoret att diskutera med Södra Skärgården i Samverkan om det var möjligt att hitta en organisationsform där de statliga bidragen kunde fortsätta att ta huvuddelen av kostnaden. Vi var något skeptiska men diskuterade det gärna med dem, men när vi skulle tvingas till att begära juridisk hjälp för att ta fram ett förslag och ville att staden skulle bidra med detta, då dog diskussionen ut. För sådant stöd till enskilda organisationer kunde nämligen inte låta sig göras.

Göta lastar i Fiskebäck

Nu tog staden istället fram en ny prislista som skulle hjälpa staden. Men inte oss i Skärgården. Det skulle bli en rejäl höjning av fraktpriserna. Nu var deras förslag så dåligt tänkt och presenterat att det slängdes i papperskvarnen trots allt. Och det var då som det kom en förnyad förfrågan från de styrande i staden om vi kunde tänka oss ett möte för att diskutera möjligheterna att finna en form för frakttrafiken där staden inte var med. Eftersom SSIS inte är emot att diskutera med stadens politiker och tjänstemän, tvärtom, blev vi glada för förslaget att mötas och hade så tre politiker och tre tjänstemän på besök i skolsalen på Kössö.

Själv var jag med på länk, vilket inte är det allra bästa för den typen av möten, särskilt inte när det internet som jag använde gav upp efter ¾-delar av mötet. Det stod ganska klart redan efter en stund in i mötet att den lösning som de hoppades på var att få vägföreningarna i Skärgården att gå ihop på något vis och skapa en ekonomisk förening som skulle ta ansvar för frakttrafiken och sålunda också uppbära det statliga stödet. Tjusig idé, där har vi ju föreningar som åtnjuter stöd från befolkningen (eftersom alla som har fastigheter i skärgården måste vara medlemmar) och som förut har använts för att kamma hem vissa bidrag från staten till kommunens vägnät, t ex bidrag till byggandet av bron mellan Donsö och Styrsö.

Men vi påpekade att detta har diskuterats förut och befunnits nästan helt omöjligt. Vägföreningarna är ju skapade med ett ytterst väl definierat innehåll; att ta hand om vägarna Att lägga till uppgifter till detta måste gå genom ytterst svåra lantmäteriförrättningar som ingen vill eller kan ta tag i.

Dessutom har ju staden ett ansvar för att frakttrafiken fungerar i hela stadens område, alltså även i Skärgården. Att helt frånhända sig detta ansvar och inte ens stå som garant ifall frakttrafiken plötsligt skulle stå på näsan, vore ju helt befängt. Ingen annan ekonomisk förening, om man lyckas skapa en sådan för att få bidrag och ta ansvar för driften, skulle väl kunna ta risken att stå utan kommunala garantier om något skulle hända. Alltså, vi anser inte att det inte kan fungera utan stadens medverkan på olika sätt. Så nu sitter de sex deltagarna från staden och funderar på hur de ska klara detta. Tror jag i alla fall. De kanske har gett upp. Men bollen ligger på deras sida planen. SSIS och vägföreningarna och alla i Skärgården väntar med spänt intresse på utvecklingen.

Nu börjar det lukta lussebullar överallt så inget händer säkert förrän nästa år! Vi ska fortsätta hålla er informerade!

God Jul och ett Gott Slut på detta katastrofår. Vi hoppas på bättring!

Gustaf

Höstbloggen 2023

Idag blåser det. Rejält! Trots att det är lördag så är det inte många ute och promenerar, cyklar eller kör på vägarna. Även om det alltid blåser som tusan på hösten så får man en känsla av hur det kan bli när vädret slutar vara normalt för det mesta. När klimatförändringen gått så långt att det mesta som har varit “normalt” istället tillhör de lyckliga dagar då det inte regnar för mycket eller är för varmt, eller för kallt, eller att man blåser bort på vägarna. Skärgården ligger ju lite i fronten på förändringarna, den framtida ökande havsnivån eller allmän torka där våra naturliga vattenreservoarer är ytterst små, kan tas som exempel.

De flesta av oss som bor i Skärgården lär inte uppleva dessa stora förändringar. Vi, de flesta, är lite till åren och tillför ju själva en riskfylld utveckling, nämligen den sneda åldersfördelningen som präglar hela Göteborgs skärgård. Och som är bakgrunden till vårt stora motstånd mot väntade försämringar i vår kollektivtrafik, som ju kommer att sända signaler till de unga barnfamiljer som inte vill bo inne i staden att till Skärgården ska man inte flytta – det är för besvärligt att pendla och dyrt att leva. Och inte kan man parkera sin bil heller!

Barnfamiljer välkomna

Tack och lov ser vi ju att det trots detta kommit en del nya barnfamiljer på sistone och de är så välkomna. Men vi ser samtidigt att de flesta av de nya bostäderna som byggts, t ex på Styrsö, köps upp av sommarboende. Och det tillför ju inte fler åretrunt-pendlare som kan tvinga fram en bättre kollektivtrafik och en balanserad befolkningsutveckling. Och vi ser inte heller något särskilt intresse från stadens sida att vara med och ändra på någonting.

Vad håller ni på med?

Vi SSIS fortsätter våra något framtvingade möten med politiska partierna. Inte så att vi har mötts av någon fientlig ställning till vad vi för fram, de flesta av våra folkvalda vill väl, enligt egen utsago i alla fall. Men intresset har hittills i deras politiska liv inte varit särskilt aktivt vad gäller att stötta de förslag som finns, eller har funnits. Det finns också en tendens att göra partipolitik av frågorna, inte en genuin vilja att finna gemensamma sätt att påverka utvecklingen positivt. I omröstningen om den förslagna strategiska planen för Skärgården skulle komma igång nu, efter att ha presenterats i en förstudie i början på året, var talande. Vips grupperade man sig i röd/grön (nej-grupp) och blå grupp (ja-grupp). Och med hjälp av ett parti som bara ville rösta på sitt eget förslag, att Skärgården ska få en strategi så ska alla ytterområden ha en sådan, så föll alltså förslaget, inget strategiskt tänkande skall få göras! Och vi alla som tittar på undrar hur det kunde vara en kontroversiell partipolitisk fråga om man skulle arbeta fram en strategi för att styra framtiden för Skärgården. Vi har specifika problem här. Kan man inte diskutera dem inom staden på ett samlat och sansat sätt? Nej, säger alltså allt för många av våra folkvalda. Säger de nej bara för att de andra säger ja?

Vi ger inte upp!

Så vi fortsätter med våra besök hos politikerna. Någon gång ska de förstå och låta oss alla komma samman för att försöka lösa våra problem: kollektivtrafiken, frakttrafiken, skolorna, vården, mm. Och våra snåriga detaljplaner från 1950-talet som nu nytolkats och leder till att vi inte får bygga om våra hus! Och vårt behov av stöd till investeringar för att utveckla besöksnäringen som ju har så stor potential här! Vill inte politikerna diskutera dessa saker, ja, då får vi väl försöka hitta egna lösningar och tvinga igenom dem. Vi ska inte ge upp vår strid för en mer hållbar utveckling i Skärgården. Trots att vi har både klimatförändringar, lågkonjunktur, en värld i krig, mm, mot oss, förutom stadens ledning!

Vän av ordning säger nog: Ö-dialogen, den kan vara till hjälp! En väldigt tandlös organisation som träffas fem gånger om året och inte har något som helst ”säg” i staden. Vi hade fått igenom ett förslag att Ö-dialogen skulle vara en aktiv part i strategiarbetet, för då hade vi fått fart både på stadens tjänstemän och oss själva. Det förslaget var inte ens en del av beslutsunderlaget för våra politiker vid aktuellt tillfälle. Den möjligheten till lokalt engagemang var kanske inte riktigt välkommet. Så då får vi väl göra det själva!


Vi hörs framöver!

Gustaf

Sommarbloggen

Nu återkommer jag med några förhoppningsvis väl valda ord från SSIS. I morgon är det midsommarafton och vi kan alla i Göteborgs skärgård dansa Små grodorna kring lövad stång, äta sill och dricka något lämpligt till, grilla kött, alternativt något vegetariskt och till alltihop proppa oss fulla med både färska potatisar och jordgubbar.

Vi kan göra det i en av västra Sveriges finaste ögrupper, som tillhör turistguidernas favoriter och som också öppnar sin famn för miljoner med besökare under sommaren. Att besökarna går på fel sida på våra vägar och tar plats i badvikarna kan vi leva med. De bidrar ju till att ge oss alla den service vi har.

Den vi har. Under våren har en del svarta moln seglat upp på vår skärgårdshimmel.

Det största problemet har varit, och fortfarande är, det som ledde SSIS till att ordna en stor namninsamling i protest, Regionens och Västtrafiks kommande upphandling av vår livlina; båttrafiken. Naturligtvis protesterar vi inte mot att trafiken skall handlas upp igen. Det vi ser som ett stort problem är att vi inte blir ordentligt informerade, utan måste nöja oss med att läsa en förstudie som innehåller mängder med felaktigheter och som ändras kontinuerligt och att vi inte får veta hur de egentligen föreslår att ändra det som fungerar förträffligt i dagsläget.

Men vi ser att det leder till en minskning av resurserna ner till bortåt halva kapaciteten av dagens och det med en flotta av snabbåtar som riskerar att sluta fungera när det blåser hårt eller blir snö och is. Vi tycker oss se detta och därför begär vi mer och korrekt information. Många är ni som skrivit under detta ringa krav. Vi fortsätter samla namn under midsommar och lämnar sedan över skrivelsen till VGR, Västra Götalandsregionen och Västtrafik. Samtidigt som våra politiker i staden tiger som muren. De verkar inte inse att det är deras ansvar att ställa de krav på kollektivtrafiken som behövs för en positiv utveckling av staden. De gömmer sig bakom inställningen att det är regionens ansvar.

Men Skärgårdens kommande utveckling är i hög grad beroende av goda förbindelser med staden på fastlandet. Vi har haft en ganska trist utveckling det sista decenniet med en växande andel äldre och en alldeles för liten andel vuxna i fertil ålder. Skärgården håller sakta på att gå mot en roll som stadens ålderdomshem (se åldersfördelning nedan i jämförelse med Göteborg i sin helhet). Vi behöver få mer familjer med barn, föräldrar som arbetar i Skärgården eller som pendlar till arbeten i staden. Vi behöver mer liv. Och det kan vi bara få om Skärgården framstår som ett alternativ till att flytta till andra delar av Göteborg eller till kranskommunerna, som sker idag.

En del säger att vi måste bygga fler bostäder. Jodå, men det är inte detta som är det ledande behovet. Bostäder finns – där bor nu många äldre kvar och många bostäder köps upp för fritidsboende. Vi som är lite till åldern komna. kommer ju att så småningom flytta på oss. Det som är väsentligt är att när bostäderna blir tomma ska det vara så attraktivt att bo och arbeta här så de av de äldre lämnade bostäderna fortsätter att vara permanentbostäder för yngre familjer.

Vi har god service i Södra skärgården, vi har fantastisk natur och levnadsmiljö. Men vi måste ha en stabilt fungerande kollektivtrafik som möjliggör arbetspendling, både in och ut! Därför ställer vi som ska använda den höga krav på den kommande båttrafiken. Den är vår enda möjlighet att bo här ute och fortsätta utveckla denna del av Göteborg. Det borde våra politiker i staden förstå och stå på vår sida när vi nu ställer krav på att åtminstone få se att den nya upphandlingen inte ger oss en sämre framtid! Vi borde kunna kräva minst samma goda förbindelser som vi har idag, helst något bättre ändå. Och inte en minskning av kapaciteten med bortåt 50%, som vi tycks skönja i den undermåliga information vi fått hittills.

>> Skriv på namnlistan! >> Efter midsommar lämnar vi in den och hoppas att både radio och tidningarna fortsätter att uppmärksamma skärgården, så våra politiker vaknar!

Tillagt 2023-07-01
Göteborgs-Posten har uppmärksammat vår namninsamling som fått nära 2.000 påskrifter. >> Här en länk till artikeln! >>

Och ha en skön sommar!
Gustaf

Majbloggen

Vi inom SSIS, Södra Skärgården i Samverkan, har äntligen förstått att vårt arbete är dåligt känt, mest beroende på att vi inte hör av oss. Man kan ju skylla det på att bara hänga med i svängarna när det gäller de problem för Södra skärgården som seglar upp vid horisonten, tar det mesta av vår tid och ork.

Men vad är det för mening att arbeta för det vi tror är viktigt för Skärgårdens överlevnad om inte alla som vill känner till det och, i bästa fall också stöder arbetet. Så på vårt senaste möte, som avhölls på Vrångö nyligen, beslutade vi att nu var det dags att börja rapportera kontinuerligt, att se till att alla som vill får veta vad som görs, vilka frågor som kan vara till vår fördel och vilka som verkligen ställer till det.

Hur det började
SSIS har ju funnits sedan 2016, även om det började ganska trevande. Lite fart blev det på diskussionerna runt T-PULS, förslaget till ändring av situationen på Saltholmen, som inte hade stöd någonstans i Skärgården och också helt naturligt försvann i arkivet ganska fort. Vi tyckte att det visade att kommunen inte hade någon som helst idé om hur man för en dialog mellan staden och Skärgården. SSIS började då med en alternativ strategi, nämligen att samverka med de i staden som satt med problemen i knät. Ett exempel är vårt samarbete med Parkeringsbolaget som har lyckats att förbättra situationen betydligt vad gäller våra parkeringsproblem. Ett annat var ett samarbete med Park och Natur i diskussioner om toaletter, mm, särskilt då under sommarmånaderna. Gick också hyfsat bra ända till det visade sig att inte mycket blev gjort trots allt. Och nu har PoN, numera under annat namn, helt lagt ner alla ambitioner att utveckla det offentliga toalettsystemet, eftersom staden ska spara pengar.

Där har vi ett utmärkt exempel på stadens dubbla attityd: de vill ha en levande skärgård som ska säljas som besöksobjekt till lokala och internationella turister, samtidigt som man stryper investeringar i besöksnäringen. Det är det som gör att vi anser att SSIS behövs, både som alarmklocka och som idékläckare. Alltså, inte för att bara peka på det som inte görs, eller görs fel, utan i direkt samverkan med staden försöka finna lösningar.

Ö-dialogen
På vårt möte hade vi bjudit in ordföranden för Ö-dialogen. Denna dialog, som ofta blir mer av en monolog, har ett behov att utvecklas. Den består av tre representanter från varje ö och möts fem gånger per år. Då förstår man att det inte kan bli mycket gjort men i bästa fall kan det ju vara en informationskälla för oss i skärgården. Men de tre representanterna på varje ö kunde ha en viktig roll i att sprida information om stadens planer, alternativt tillkortakommanden, och skulle behöva stöd för att göra detta. I samband med att Stadsbyggnadskontoret och Trafikkontoret (med andra namn numera) förra hösten tog fram en förstudie till en “Strategisk Plan för Södra Skärgården” la vi i SSIS fram ett förslag att Ö-dialogens representanter i samarbete med SSIS, skulle arbeta lokalt med den strategiska planen på öarna, med t ex informationsmöten och faktainsamling. Då skulle vi som bor härute kunna få vara med i den plan som kommer att styra vår utveckling i framtiden, ett rimligt krav, men inte en normal del av stadens arbetsrutin. Alla ställde sig positiva, men arbetet har inte kommit igång och med tanke på hur mycket som ska sparas kanske det aldrig blir av. Om det blir fallet så tänkte vi att då får vi väl göra ett sådant arbete själva. Den nye ordföranden i Ö-dialogen var positiv till det förslagna samarbetet. Om han skulle tycka det var bra om vi agerade självständigt vet vi inte.

Ändringar i skärgårdstrafiken
Just nu har vi några svarta moln vid horisonten: dels Västtrafiks förslag till omarbetning av båttrafiken, den enda möjlighet vi har att ta oss till staden, och höjning av frakttaxorna. Västtrafik förslag är magert beskrivet men tolkar man det noggrant så leder det till betydligt sämre båtkapacitet och längre restider. Det är ju precis tvärtemot vad vi vill ha. Och ökade frakttaxor leder naturligtvis till ökade kostnader för de som bor i Skärgården och de som tänker jag att flytta hit!

Nästa gång ska jag underhålla med lite statistik och berätta hur det ser ut i vår framtid. Om vi inte gör något åt den! Och det är det vi vill!

Gustaf

_____________________________________________________________

Öppet brev till Västtrafik m fl

SSIS har skickat ett öppet brev till Västtrafik och alla kommunens politiska partier i anledning av hanteringen av den förstudie om skärgårdstrafiken som producerats. Många kritiska röster har framförts av de som studerat förslaget och SSIS tar upp följande:

• Fler båtbyten försvårar på flera linjer

• Kapacitetsbrist turen Styrsö Bratten – Köpstadsö – Saltholmen och omvänt

• Kapacitetsminskning Brännö Rödsten – Saltholmen

• Färre möjligheter att ta sig mellan öarna

• Knarrholmen och Stora Förö måste byta på Styrsö Bratten

• Styrsö Bratten klarar inte att bli en central ombytespunkt

• Förslaget är ett allvarligt haveri för skärgårdstrafiken. El för att ladda båtarnas batterier kommer inte att finnas förrän om fem år.

• Vi yrkar att Västtrafik med en ny detaljerad turlista visar för öborna skillnaderna mot gällande turlista.

Förslaget som sänts till befattningshavarna kan hämtas här i sin helhet.

Om Corona – besökare, färjor och faror

I samband med att GP hade en stor artikel om hur oroade skärgårdsborna är över att besökare skall komma och smitta oss, så vill vi i SSIS understryka att besökandet till skärgården inte är det som vi egentligen borde undvika. I en annan artikel i GT några dagar senare framställdes situationen återigen som om skärgårdens befolkning främst vara oroade av båtar fulla med smittande besökare, trots att det inte var artikelns egentliga budskap. Media försöker sälja tidningar genom att måla upp en felaktig bild av vår verklighet.

De flesta i Södra skärgården är nog medvetna om att våra besökare och gäster, varifrån de än är, är en del av vårt levebröd och liv. Vi vet att utan besöksnäringen i skärgården, som är en av våra basnäringar, så skulle vår glesbygdssituation, som redan kämpar med en negativ befolkningsutveckling, bli än värre. Båtavgångarna skulle bli färre, social och kommersiell service sämre, skolan få ytterligare problem, mm. Även om vi är nervösa inför möjlig smitta så behöver vi se vad kan göras för att vi ska känna oss säkra, samtidigt som vi kan välkomna våra besökare/kunder/gäster.

SSIS, ja, vi alla, inser naturligtvis att ett problem är själva transporten av besökare till skärgården och då en möjlig konflikt med de boendes behov av trygg kommunikation. Nu visar det sig dock att Västtrafik redan har tagit beslut om utökade turer, fler båtar och i högre grad också direktbåtar vilket hjälper upp situationen. Om man lyckas, möjligtvis med hjälp av en något lägre besöksfrekvens detta år jämfört med t ex förra året, med att hålla de nya bestämmelserna om lågt antal passagerare på båtarna, så man kan tro att den sidan av problematiken kan lösa sig. Att vistas på samma båt men med Corona-avstånd mellan oss är inte särskilt riskfyllt. Dessutom åker oftast besökare på andra tider än pendlande skärgårdsbor. Och även pendelresorna har sjunkit rejält i antal med alla som arbetar från hemmet, är permitterade eller är på semester under sommaren.

Det kanske största problemet är terminalytorna, framför allt på Saltholmen, men även på Bratten, Brännö och Vrångö. Med en renodling av båtavgångar, som man nu planerar, med fler direktturer till Brännö-Asperö, till Bratten, Tången via Kössö och till Vrångö via Donsö, så kan man minska både trängsel och förvirring.

På Saltholmen, och även på de andra terminalerna, bör man då ordna “fållor” och tillfälliga tak så att resandegrupper kan lättare finna sin plats och med större ytor spridas på ett säkrare sätt. Vi har pratat med Styrsöbolaget, och Västtrafik samt med P-bolaget om möjligheten att i samverkan med Trafikkontoret och Grefab ordna detta på Saltholmen genom en tillfällig omflyttning av parkeringsplatserna närmast terminalen. En sådan omflyttning måste då ta hänsyn till de rörelsehindrades behov, vilket kan göras. Vi hoppas nu att denna omdisponering av Saltholmsterminalen skall kunna genomföras för sommartrafiken och lösa det svåraste
problemet.

SSIS försöker på detta sätt, i kontakt med de som ansvarar för trafiken i skärgården, att ta och stötta initiativ för att få våra sommarbesökande och de boende att samsas om de tillgångar som erbjuds. På ett säkert sätt. Södra skärgården behöver besöksnäringen i högsta grad för att inte stå inför en allvarlig ekonomisk tillbakagång, för att kunna styra mot en mer uthållig, robust, utveckling. Låt oss därför tillsammans se till att våra kommunikationer fungerar väl och låt oss undvika att underminera vår gemensamma framtida utveckling genom att motarbeta den besöksnäring som är så viktig för oss alla!

Gustaf Asplund
Ordförande SSIS

SSIS, Södra Skärgården i samverkan, vad vill vi?

På SSIS senaste styrelsemöte den 5 november kom vi överens om att vi skulle bli bättre på att nå ut till alla ni som på det ena eller andra viset, via Facebook eller vår hemsida, har kontakt med oss men kanske inte får den information som ni gör er förtjänta av. Ett sätt blir nu att jag, som just nu är ordförande, skriver en betraktelse, eller blogg, för att delge er alla våra senaste beslut och inställningar i olika frågor.

Först en kort sammanfattning av vad SSIS är: Vi är en ideell förening med en interimsstyrelse som består av två representanter från varje helårsbebodd ö i Göteborgs Södra Skärgård, alltså Brännö, Asperö, Kössö, Styrsö, Donsö och Vrångö. Vi försöker tillsammans verka för en livskraftig skärgård och uppmärksammar frågor som vi anser står i motsättning till våra gemensamma intressen. Vi är noga med att inte ta oss an frågor som bara berör en ö utan inriktar oss på det gemensamma.

Våra medlemmar, som vi just nu håller på att fånga upp, är de föreningar och organisationer som finns på öarna. Dessa skall, när de väl registrerats som medlemmar, gå samman på varje ö och välja två medlemmar till styrelsen. Detta kommer att ske en första gång på kommande årsstämma, någon gång i vår. Tills dess är vi alltså en interimsstyrelse.

Vi började för flera år sedan, då som ett diskussionsforum, så vi har hunnit med en del redan och till del hittat ett arbetssätt som är effektivt. Jag antar att de flesta redan har fått information om vårt lyckosamma arbete med frågan om Saltholmen och parkeringssituationen, vilken vi tidigt uppfattade som en av de mest betydelsefulla frågorna för vårt liv i skärgården. Och, enligt oss och många andra, en av de mest felbehandlade frågorna i kommunen. Kommunala utredningar som TPUSS och TPULS, skakade verkligen om oss alla och förorsakade stora protester. Vi insåg då att det enda som kunde hjälpa i det läget var att kontakta politikerna direkt och få dem att inse att det som tjänstemännen inom kommunen knåpade ihop var allt annat än i skärgårdens intresse och dessutom vilade det på helt felaktiga grunder. Tillsammans med Älvsborgs Egnahemsförening, som tidigare ansetts stå emot oss vad gäller utveckling på Saltholmen, så lyckades vi till slut få kommunen att vända, skicka tillbaka sin egen utredning och istället komma upp med förslag som lustigt nog var i stort identiska med det som vi föreslagit från skärgårdens sida.

Efter den segern för oss i skärgården har vi nu gått vidare med ett utmärkt samarbete med Parkeringsbolaget (som vi verkligen tyckte rejält illa om förr) och parkeringssituationen verkar nu reda upp sig utan större problem. Vi lärde oss i denna process att göra skärgårdens representanter, genom SSIS, till viktig samarbetspartner för kommun och bolag. Den metoden försöker vi nu arbeta vidare med i andra frågor.

En av de viktiga frågor som vi nu arbetar med är frakttrafiken. Det statliga stödet, som har gjort att vi har haft drägliga fraktvillkor hittills, är nu på väg bort. Vi arbetar för att kommunen skall inse att vi inte kan stå utan fraktstöd, det skulle göra vår situation ohållbar och vara flagrant emot principen om alla kommuninnevånares lika rättigheter. Vi har nu ett möte i november med Trafikkontoret för att diskutera möjligheterna att behålla det statliga stödet, som inte längre kan ges till kommunen, genom att bilda en samfällighet i skärgården för att ta ansvar för frakttrafiken. En intressant tanke, men den kan också vara svår att genomföra. Vi får se var det landar.

En annan fråga, som vi arbetat med länge och som ser ut att behöva mycket mer tid, är frågan om publika toaletter i skärgården. Våra öar säljs som ett primärt besöksobjekt av kommunen. Men att se till vi har infrastruktur att erbjuda våra miljoner besökare är tydligen svårare. Styrsö har påbörjat ett samarbete med Park och Natur och det samarbetet ska vi nu höja upp till att gälla hela skärgården. Inte helt lätt när budgeterna i kommunen skärs ner för att bekosta annat som vi inte ser som nödvändigt. 

Ett exempel på det är naturligtvis den beryktade linbanan över älven. Vi skrattade ju åt det märkliga förslaget som förekom i TPUSS att ha linbana till skärgården. Vi anser ju att vattenvägarna är viktiga och inte bara för oss utan för hela Göteborg. För oss öbor är det självklart att utnyttja vattenvägarna som är i stort sett gratis, istället för att bygga rörliga luftslott. Bättre utnyttjande av älven och dess kontakt med skärgården är en viktig fråga för oss. Vi har naturligtvis andra frågor som vi anser viktiga, mer om det nästa gång. Men om ni har frågor ni vill vi ska ta upp så kontakta oss.

Det vi försöker göra, skapa en livskraftig skärgård, är för oss alla.

Ha det nu bra i höstrusket. Jag återkommer snart igen!

Gustaf